Hugi.
blog & photography & stuff about me
Projection Mapping
I’ve recently been getting into projection mapping. I managed to do a short demo in my living room. Making art with art.
Whole Earth Discipline
I just want to share a video of a talk by Stewart Brand where he talks about some issues from his book Whole Earth Discipline. I recently read it, and though I had heard most of the points before by listening to the Long Now Foundation seminars, Brand does a fantastic job of bringing together the points into an aggragate book about how the green movement needs to transform itself.
Cities are green. Nuclear power is green. Genetic engineering is green.
In addition to this, we will probably have to start using geoengineering for planet-craft.
I have a digital audiobook copy in case anyone wants to “borrow” it 
.
Bioetik
Som malplacerad humanist har de senaste veckornas etikmoment i bioteknikkursen varit väldigt välkomna. Helt plötsligt kände jag mig motiverad att försöka skriva ner en del av det jag tänkt på de senaste veckorna. Syftet är att utkristilarisera två (o)sammanhöngande saker: hur jag ser på moral i allmänhet, vad det har för konsekvenser för bioetik.
Först en bakgrund om var jag tar avstamp i filosofin;
Jag brukar naivt och förenklat säga att jag är platonist, i den väldigt snäva bemärkelsen att jag tror på en bakomliggande sanning från vilket allt härstammar. Jag tror också att matematiken är det närmaste vi kan komma att se den sanna naturen för vad den är. Jag brukade resonera så att då vi har en intuitiv känsla för den bakomliggande mattematiska sanningen, och även har en liknande intuitiv känsla för vad som är gott och ont, rätt och fel, så borde vi inte utesluta att sådana värden också är knutna till ultimata bakomliggande sanningar.
Men sen kom det på kollisionskurs med den fria viljan. Jag kan helt enkelt inte köpa att den verkligen existerar. Det kräver för mig att vi skulle besitta någonslags inre spiritus. Även i ett universum som p.g.a. kvantmekaniken inte är strikt deterministiskt kommer vi fortfarande att styras av våra beståndsdelar, inte tvärt om. Jag blev egentligen mest övertygad när jag hörde om Benjamin Libets studier som visade att de beslut vi gör verkar uppstå undermedvetet innan vi fattat dem, och att det också gäller för de fall då vi sedan ändrar oss.
Utan helt fri vilja blir det för mig omöjligt att direkt härleda moralen till en bakomliggande sanning. Men jag kan ju inte bortse från att vi människor ändå verkar ha gemensam moral i många avseenden. Jag måste dessutom erkänna att jag utgår från att jag har en fri vilja, trots att jag tror att det inte är så. Jag känner att jag har fri vilja. Jag känner att det finns en moral. Jag kan faktiskt gå ett steg längre och säga att alla mina upplevda erfarenheter av att vara människa gör det alldeles uppenbart att min vilja är fri.
Hur får jag den här ekvationen att gå ihop? Jag tror på ett universum styrt av statiska bakomliggande sanningar, som vi bara kan uppfatta konturerna av. Jag tror att vår vilja egentligen inte är fri – vilket leder till att det inte finns en ultimat moral. Jag ser samtidigt att gemensam moral existerar, och jag känner att jag har en fri vilja, trots att jag inte tror på den.
Vi uppfattar som sagt bara konturerna av den verkliga världen. Vi kan säga att det finns ett interface mellan oss och verkligheten som vi måste arbeta igenom. Vi tänker oss ändå att det skulle vara ett direkt interface av typen medvetande-verklighet. Jag tror inte det räcker. Istället borde vi fundera över var vårt medvetande befinner sig. Vårat medvetande existerar i ett otroligt komplext undersystem av hjärnsubstans som i sin tur är beroende av andra funktioner i kroppen. Om man ser vårt medvetande som någon obestämd summa av dessa funktioner, kommer vi att beöva ett interface till oss själva innan vi kan skapa ett interface till omvärlden. Detta är givetvis symboliskt och ska inte tolkas som att jag ser en skarp gräns – det är snarare en serie funktioner som ligger mellan vårt medvetande och omvärlden.
Precis som att vi bara ser konturerna av världen vi lever i ser vi kanske också bara konturerna av det vi själva är. Det är därifrån jag tror att vår gemensamma moral härstammar. Vi har redan tagit steg mot att hitta evolutionära argument för vårt moraliska beteende – det finns som exempel goda grunder för att tro att altruism vuxit fram för att det har varit evolutionärt fördelaktigt. De grundläggande känslorna för vad som är rätt och fel finns där. Jag gillar att kalla det här undersystemet för den mänskliga dimensionen – där finns rätt och fel, gott och ont. Det är fel att döda, lycka är positivt, liv har ett värde och kärlek är mer än kemiska processer. Vad som är moraliskt för personen avgörs av vad hon känner är moraliskt. Där finns också fri vilja – vårt medvetande har en fri vilja, så länge vi bara betraktar den som fri inom den mänskliga dimensionen. Gränserna runt en sådan dimension är inte hårt dragna, och kan mycket väl innefatta många andra arter beroende på hur suddiga man väljer att göra dem. Kanske också varelser på andra planeter som av någon anledning utvecklats på ett sådant sätt vår moral överlappar till tillräckligt stor grad. Det som då är moraliskt för varje given gränsdragning är det som genomsnittet känner är moraliskt. Men en sak är säker – det går att tänka sig arter med ett medvetande vars syn på rätt och fel, ont och gott, skiljer sig markant från vår.
Om argumenten håller så långt har det dramatiska konsekvenser för hur vi ser på bioetiken. Vi kan skapa människor som lyder under andra moraliska lagar. Vi kan också, medvetet eller omedvetet, långsamt förändra oss själva till att lyda under andra moraliska lagar. I det första fallet riskerar vi att skapa en grupp människor vars moral är så annorlunda vår egen att de riskerar att hamna utanför vår mänskliga dimension, vilket rimligen skulle leda till en potentiellt fatal konflikt.
För det andra fallet, då vi sakta förändras till att inneha andra moraliska grundkoder, är det svårare att förutsäga konsekvenserna. Moraliska system är antagligen inte alla lika stabila och balanserade, och utan att föra några utförliga argument vill jag mena att många varianter skulle vara mer benägna att leda till våldsamma sammandrabbningar, medan andra kanske skulle leda till stagnation. Vad vi vet är att den moral vi nu lyder under har uppkommit genom långsam evolution under helt andra förhållanden än de vi nu lever i, men att den trots det är relativt stabil under förhållanden då det inte råder nöd.
Jag tror att det är den viktigaste frågan vi måste beakta när vi börjar röra oss mot att förbättra och modifiera människan – förändrar våra ingrepp den moral vi är beroende av för att kunna samexistera? Vi borde göra allt i vår makt för att se till att inte göra förhastade förändringar i det avseendet.
Det går att återkoppla till frågan om hur vi skulle förebygga att en självförbättrande artificiell intelligens inte skulle vända sig emot oss. Många förespråkar att vi ska lära den älska oss. Ge den vår moral. Inte en “bättre” moral, utan en moral som är tillräckligt lik vår egen att vi kan förutsäga hur den kommer att reagera på våra handlingar. Ge den förutsättningarna för att kunna lura sig själv att den har en fri vilja och väljer att ta hand om oss, för att den tror att den älskar oss. Precis som vi.
—————————
Min vän Viktor kom med några invändningar och kommentarer som jag tyckte var bra – jag är ju inte så duktig på det där med att vara tydlig. Jag lyckades iallafall kristallisera vad jag menar ytterligare, antagligen mest för mig själv. Men det är ju trots allt för att få ordning på mina egna tankar som jag skriver!
Jag postar det här mest som dokumentation – hoppas det är ok, Viktor!
Viktor: Medvetenhet är ett lurigt begrepp som hjärnforsakre förjäves försöker förstå sig på. Enligt min uppfattning talar dock det mesta för att medvetenhet är en konsekvens av komplexiteten i våra sinnen och förmåga att processa dem. Jag skulle tro att även delfiner och högre stående primater kvalar in till att ha medvetande. Men gör detta att vi rör oss i något sorts eget “undersystem” eller “moral-dimention”? I så fall, varför?
Jag: Jag tror också att medvetande på något sätt uppstår ur komplexitet, och att andra arter mycket väl kan vara medvetna. Anledningen till att jag känner att jag måste definiera ett undersystem är att jag inte tror (av de anledningar jag försökte uttrycka) att moral har någon betydelse utanför en sådan dimension. Jag kan göra en jämförelse:
Anta att du spelar ett datorspel. Du gör någonting bra och får 300 bonuspoäng. Sedan gör du någonting annat och får inga bonuspoäng. Om du, utan vetskap om vad “poäng” är skulle se den kod som kördes just då skulle du bara se att en serie funktioner gav upphov till A och en annan serie funktioner gav upphov till B. Det är ju egentligen det som händer. Det är bara i det väldigt begränsade undersystemet mellan spelet och dem som spelar det som detta får någon som helst betydelse.
Jag tror mig veta att det finns en moral. Jag tror som sagt inte på att denna moral kan ha sitt upphov i universums grundlagar. Då vi människor intuitivt delar många många moraliska principer antar jag därför att grunden till moralen i själva verket finns i alla de funktioner som tillsammans utgör vårt medvetande. Det är bara i undersystemet människa-medvetande som moralen har någon betydelse, men då vi människor är mycket lika är våra referensramar kompatibla. Andra uppsättningar funktioner skulle antagligen ge upphov till ett undersystem som inte var kompatibla med det vi delar med varandra.
Viktor: Hurvida fri vilja existerar beror på hur man definerar ordet “fri”. Effekterna av kaos-teorin begränsar enligt min uppfattning ordet “fri” rätt så mycket i detta avseende.
Jag: För mig är det egentligen ganska enkelt. Vill vi för att vi vill, eller vill vi för vi tror att vi vill? Som sagt verkar de experiment som utförts peka mot att valet redan gjorts när vi tror oss göra det. Valet är en känsla, inte en handling. Det är inte därmed sagt att allt vi gör är förbestämt – vi kan mycket väl tänkas styras till någon grad av slumpen, men det är den som i så fall styr oss, inte tvärt om.
Viktor: Bara det faktum att vi alla eftersträvar lycka och det faktum att vi blir lyckliga av att utföra osjälviska gärningar anser jag talar emot att det skulle finnas något som man kan kalla altruism.
Jag: Visst, vi kanske blir lyckliga av altruism, men då är frågan istället – varför blir vi lyckliga av altruism? Och framför allt, varför känner vi att altruism är någonting positivt? Man kan säkert förklara det på en massa olika sätt. Kanske är det spegelneuronerna som gör oss lyckliga när vi ser någon som blir hjälpt ur en knipa. Kanske är det vår abstraktionsförmåga – vi skulle gärna se att vi själva blev behandlade så om vi var i samma situation. Det vi kan anta är att det är summan av någon uppsättning funktioner som gör att vi ser altruism som en dygdigt beteende.
Viktor: Det säger sig självt att det finns något sätt på vilket allt i universum fungerar. Att kalla detta för en “bakomliggande sanning” är väl kanske att ta i. Visst, våra sinnen är bergänsade, men finns det någonting som säger att vi inte uppfattar världen (vår hjärna inräknad) precis så som den är?
Jag: Jag tror nog att vi kan anta att vi inte uppfattar världen för allt vad den är. Om vi gjorde det hade vi redan från början vetat hur ljus fungerar och vad det är, och egentligen allt annat som kräver att vi först ställer upp hypoteser som indirekt påvisar att någonting existerar. Det är ju just därför vi överhuvudtaget måste påvisa saker – annars hade vi bara sett dem för vad det är direkt.
Have. No. Time.
Linear algebra is killing me – I dream about matrices. The chemistry is easier and way more interesting, but I barely have any time for it – this course is ridiculously fast. We have gone from relatively simple determinants and gauss-jordan elimination to orthogonal projections on planes in n-dimensional space, change of basis and rotation transformation. It will be an absolute miracle if I manage to get a passing grade – exam is in less than a month.
As if that wasn’t enough, I also decided to join in on the annual N0llespex performance where I was honored with one of the six leading roles, and rehearsals take up 11 hours a week. Needless to say, I don’t get much sleep.
Back to Stockholm – reboot at KTH.
I live in Stockholm now – six years after I moved to Kiruna, I’m back in the town where I grew up. It’s a bit of a reboot – after three years of living and breathing China – first studying Chinese and Chinese history in Iceland and then ending up in the middle kingdom for two years, I’m now pursuing a degree in Biotechnology Engineering at the Royal Institute of Technology in Stockholm, and I’m loving it.
Sure, China had it’s benefits – it was a great adventure and a comfortable life – eating two meals a day in restaurants, with next to no responsibilities and freedom to take off and travel whenever I felt like it. I met amazing people and saw amazing things, but two years of vagabond expat life takes it’s toll, and I was getting pretty disillusioned with it all.
It’s only been six weeks since I flew out of Beijing and landed in Iceland, but it feels like an eternity. Coming back was not as turbulent as I thought it might be, I was just on extreme slow burn for a few weeks, but now I’m back with more intensity than I’ve had in ages. But I’m still adjusting – I stand to close to people on the bus, I forget to wear seat belts in taxis, my standard phrase for “I don’t know” is still ”不知道“ and the volume of my voice is through the roof.
Six weeks ago, this was my morning view:
Now, it’s this:
Endangered Tigers Die in Harbin Zoo, Luxurious Ski Dome Built on Their Mass-Grave
France24 reports:
“Quoting statistics divulged by frustrated employees, the report added that in the first half of 2008, 14 animals — including endangered white tigers and white lions — had died from malnutrition.”
“Zhang Xinru, the deputy head of the feeding department at the zoo, told Xinhua the establishment had decided to make changes to the animals’ food regimes in 2007 to save money.”
At the same time, a simple Google search reveals:
Harbin Northern Forest Zoo Ski Dome Project
Construction Period: 2009-2010
The total investment is expected to be 30 million RMB yuan and the
foreign investment is planned to be 20 million RMB yuan.
“In this project, two alpine ski slopes of 1,500m long and 50m wide and one cross-country ski slope of 4 km will be constructed, skiing utensil and snow-making instrument should be bought,and alpine cableways and an overall service complex should be built;”
THIS FUCKING COUNTRY.
Sandstorms & Badly Burnt Friends in Beijing
I was going to do some photography at the Temple of Heaven today, but the gloomy Beijing weather put a stop to that. Or wait, weather – scrap that. Pollution and smog is more like it. But at least the sandstorm is over now – it made Beijing look like a scene out of Total Recall.
Regarding the sandstorm – I was forced to venture out into it’s Martian hue. It had been a late night, and I was the first to arrive back home to the apartment and fell unconscious on the couch/my bed (they are one and the same). After being kept awake until roughly 6 am by friends returning home in varyingly intoxicated states I managed to fall asleep… for a while. It was only a few hours before my friend was standing over me, poking my shoulder and whimpering. When I opened my eyes, I realized to my terror that he was all but naked, covering only his most private parts with a small wet towel.
-“Hugi”, he said whimperingly. “I’m really sorry about this, but I’m going to have to ask you for a favor”.
-“Bwhah…Wha? Huh? Why are you naked?
-“Our water cooler is empty, so I needed to boil water for the girl in my room(a girl of whom I was completely unaware). And well – I kind of dropped the cup and poured it all over myself. I have been standing in a cold shower for hours but it won’t stop burning – you need to go get some ointment for me at the pharmacy, he said while barely containing himself and shaking violently – half from cold and half from the burning pain. Visibly half drunk still, he then lowered the wet towel with is trembling hand, showing me more than I would like to have seen of his lower abdomen that was decorated with a violent red splash.
What’s a friend to do? Cursing at my friend and my hung-over aching head, I tried to gain the necessary composure to rise. But something was wrong. Apart from the picture I have already painted of the situation, I started noticing that the whole room was orange. Bright orange. Our living room is usually not orange, I thought to myself in that matter-of-fact way with which you only accept things while not yet quite awake.
Our living room is…
I sat up and rubbed my eyes, staring out the window. Beijing, often veiled in all kinds of muck and pollution, had been hit by a sand storm during the night, and I would later remember how I had indeed wondered why I had sand between my teeth when I came home the night before. In any case, the city now looked like it was straight out of a scene in Total Recall. And within ten minutes, I found myself walking through this surreal landscape, looking for burn cream and painkillers at 8.30 PM on a Saturday morning.
As for my friend – the TCM ointment I found ended up making it worse instead of better and he spent the morning holding an icy towel to his stomach on the couch until he passed out from fatigue. As for the girl sleeping in his room – she came out a few hours later and they ended up hooking up. As for me – I’m still on the couch, dealing with these ordeals every weekend. FML! (But actually I quite enjoy it.)
This coming weekend I’ll be going with my flatmates to the original Shaolin Monestery at Song Shan – there is a long weekend coming up thanks to the public holiday Qingming festival on Monday. Also called the tomb sweeping festival, it is a time to go visit the graves of ones ancestors and make sure their resting place is clean and well-kept. To my knowledge I have no dead relatives in China, so I’m guessing my holiday will have slightly more jovial activities than sweeping graves. I’m sure that this trip will bring it’s fair share of mishaps as well.
A new city, a new job, and a revival of hugi.se
Beijing is really pretty fantastic even though I haven’t pulled myself together and still live on a couch, 5 months after coming here from Adam and HEIMa in Zhujiajiao. After a few months of doing absolutely nothing, three jobs fell into my lap all at once and I took them all. Working 10-6.30 at the IT company, freelance travel-writing on evenings and weekends whenever there is a project and revision and editing of Chinese-Icelandic textbooks. Add to that the hectic nightlife and the general strain that comes from living on a couch in a bona-fide bachelor pad, and I’ve got my work cut out for me.